Jag vaknar av att solen skiner i ögonen på mig. Jag kollar runt i rummet och ser det tända ljuset.
- Fan! Sa jag lågt jag kunde eftersom jag inte ville väcka Jesper som sov.
Jag släkte ljuset och klev upp ur soffan. Jag märkte att jag sovit ganska bra faktiskt. Jag tog upp mobilen och jag märkte att min bästis Linnea hade ringt. Jag ringde upp henne och hon svarade faktiskt direkt.
- Hej! Sa jag och försökte att inte låta trött men när hon frågade om jag nyss hade sovit märkte jag att jag kanske inte var så bra på skådespel.
- Vill du följa med till stan? Frågar hon glatt.
- öh.. Visst.. Svarar jag och gäspar trött.
- Ok! Jag kommer till dig klockan tre. Sa hon och la på.
- Nehe. Inget hejdå! Sa jag tyst för mig själv.
Jag kollade på klockan.
- 14:38!! Skrek jag i huvudet.
Sen kom jag på en annan sak. Jesper. Hur skulle jag göra nu då! Jag klädde på mig ett par leggins och en fin liten klänning. Den var inte så lång men den var längre än en tröja så jag valde att kalla den klänning. Jag fixade håret och sen kom den stora frågan. Vad skulle jag göra med Jesper?
- Jag får lämna en lapp. Sa jag och log. En lapp!? Hur 60 - tal var inte det? Jag gick ut för att möta upp Linnea. Jag ville inte att hon skulle plinga på och väcka Jesper. Jag mötte henne redan när jag öppnat porten.
- Hej! Trodde jag skulle gå upp till dig! Sa hon och skrattade.
- Ja.. Men.. Jaja! Nu går vi! Sa jag och gäspade.
Vi gick ganska långt men det kändes som om det högst var en meter! När vi gick förbi ett träd stannade jag och stod som förstenad. Den magra blåögda flickan satt i trädet och kollade rakt in i mina ögon. Jag rös. Hon hade en såndär läskig känsla.
- Varför stannar du? Såg du en snygg kille? Sa hon och blinkade med ögat.
- Nej... Och förresten har jag ju redan kille. Lyckades jag få fram. Jag kollade på min kära vän som nu öppnar sin plånbok och letar i den som om hon var på väg att hitta guld. När jag kollar mot trädet igen var flickan borta.
- Vi.. Vi går.. Sa jag och jag kände mig lite illamående.
- Uhm.. Okej! Men du ser helt vit ut! Alltså mer än vanligt! Sa hon allvarligt.
Jag log. Hon säger alltid något i stil med "var din pappa en vit krita?" Eller "gillar solen inte dig?"
Jag kände att det vibrerade i fickan. Det var ett sms. Från Jesper.
"Jaha! Hejdå rå! Haha, Nee.. Älskar dig. Kom tillbaka snart. Xoxo"
Jag log. Han var så gullig!
Linnea drog mig i armen och jag kollade snabbt bak.
- VAD!? Skrek jag och när jag märkte att folk börja stirra. Började jag förstå...