Vi sitter i soffan och han håller om mig som om jag var på väg att dö eller något. Missförstå mig inte! Det var mysigt. Ibland kollade han på mig och log. Jag frågade inte varför eftersom det säkert skulle bli pinsamt. Varje gång han gjorde det blev jag helt varm i kroppen. Han var kär i mig. Han var min. Bara min. Det kändes så underbart. Han sa till mig att han var tvungen att göra en sak. Jag frågade vad men han bara log och gick ut i hallen. Han satte på sig skorna och gick. VAD VAR DET SOM HÄNDE EGENTLIGEN!? Jag fatta inte. Hade jag gjort något? Aja. Chipsen var slut så jag gick ut i köket för att hämta mer. Jag sjöng lite på en låt jag fick höra förra veckan. Kommer inte på vad den heter men den var bra. När jag kommer in i köket tappar jag skålen. OMG! Det sitter någon där. Jag backar men personen vänder på huvudet och vi får ögonkontakt. Det ser ut som en tjej men hon var väldigt blek. Hon hade kolsvart hår och hon var väldigt benig. som om inte har ätit på flera år. Vissa bantar men KOMIGEN! Hon började resa sig upp och gå imot mig. Men hon ramlar ihop och faller mot golvet. Hennes ögon kollar döende på mig och du upptäckte jag en sak. Hennes ögon var blå. Lika blå som mina hade varit imorse. Men på henne såg dom nog mer läskiga ut. Jag började gråta. Jag stängde ögonen och bad för mitt liv. Var det här min sista dag i livet? Jag menar jag var liksom bara 12! Vem var hon och varför var hon här!? Jag öppnade dom igen och då var hon borta. Hon bara försvann! Ja.. Typ som Jesper. Men honom hörde jag gå. Vart hade hon tagit vägen? Hoppa hon ut genom fönster!? Jag tände lampan och gick närmare platsen där hon hade suttit. Jag kollade ut genom fönstret. Nope. Där var hon inte. Jag lade min hand på stolen hon hade suttit på. Den var varm.