Jag sätter mig i soffan och känner mig helt skakig. Var det verkligen sant? Hade det där verkligen hänt? Jag ville bara sova och glömma bort allting precis då öppnades dörren.
- Hallå?.... Vem är det?... Sa jag och kände att jag började gråta.
- Åh! Det är bara jag! Svarade Jespers gulliga röst och jag kände hur jag blev helt varm inom mig.
- Jag har en liten present till dig! Sa han glatt.
Jag gick upp ur soffan och när jag kommit till hallen räcker han fram en silver låda. Det var jätte fint!
- Tack! Kom! Vi ska öppna den tillsammans. Sa jag och skuttade in i vardagsrummet och satte mig på soffan igen. Han skrattade men följde efter. Det var en ganska liten låda. Men den var söt. Jag kollade på honom med förväntan i ögonen.
- Öppna då! Sa han och kramade om mig.
- Visst! Men det var ju det jag tänkte ju! Svarade jag och skrattade.
Jag tog tog sakta upp locket. Och där i lådan. Fanns det något som blänkte i ljusens sken från bordet.
- OMG! Den är superfin!! Sa jag.
Han log. Det var en liten silver ring med ett himmels blå kristall. Jag verkligen älskade den.
- Men... Varför? Frågade jag och kollade på honom.
- Vadå? Måste man ha en anledning? Sa han och skrattade.
- Haha, Ne... Svarade jag.
- Förlåt att jag bara stack sådär. Då såg ganska vit ut i ansiktet när jag kom. Hade det hänt något?
- Ja.. Men.. Men.. Stammade jag.
- Vadå?
Jag berättade allt från att han hade gått till att stolen hade varit varm.
- Oj! Och vilken film var det nu igen? Frågade han
- Det hände! Jag lovar! Svarade jag och kände mig lite ledsen över att han inte trodde på mig.
- Jag vet. Och jag är millionär! Svarade han och skrattade.
- Varför tror du mig inte? Frågade jag och började gråta igen.
- För att sånt inte händer i verkligheten! Skrek han.
Jag reste mig upp och gick ut i hallen. Jag gick tillbaka in och jag stog liksom på tröskeln mellan hallen och vardagsrummet.
- Jag bor här. Det är inte jag som ska gå! Snyftade jag.
- Skickar du it mig?! Frågar han argt.
- Ja! Ett förhållande bygger på tillit! Svarade jag och kollade ner i golvet eftersom jag var nära en såndär gråtattack.
- Förlåt. Svarade han och gick upp ur soffan för att krama mig.
- Det var inte meningen att det skulle.. Bli såhär. Sa han och kollade mig i ögonen. Han tog bort en tår från min kind och kysste mig lätt.
- Men.. Du.. Jag undrar fortfarande vad som hände där ute när vi var på Resturangen. Vem var han egentligen? Frågade han och tog min hand.
- Jo, det var mitt ex. Vill inte säga namn. Och han, var typ otrogen. Sa jag men kunde inte prata så mycket eftersom jag då skulle börja gråta igen.
- Aha.. Vem var den andra tjejen? Frågade han.
- Vilka och tjejerna! rättade jag
honom.
- Oj, hur många? Frågade han och drog med mig till soffan.
- Åtta. Svarade jag och satte mig ner.
- ÅTTA!? Skrek han.
- Japp. Åtta. Svarade jag.
- Du, jag skulle iallafall aldrig göra så mot dig! Sa han och såg riktigt allvarlig ut.
- Tack. Sa jag och log.
Han var perfekt. Det rös när jag tänkte det. "Kanske lite för perfekt"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ni kanske undrar varför jag inte har skrivit något? Inte? Sluta läs! Har du undrat? Läs då vidare! Det är så att jag verkligen inte har orkat! Det känns som om ingen läser det här ändå så det känns onödigt att skiva något som ingen ändå kommer läs...

Förlåt att den kommit så sen men nu är den här iallafall! Kapitel 7! Jag gapade så stort att det kändes som om käken skulle gå av. Flickan jag sett stod nu drygt en halvmeter ifrån mig och kunde nästan känna hennes stinkande andedräkt. Hon ...

Jo! Jag har inte skrivit så mycket längre.. Vissa av er vet anledningen och vissa inte. Men nu är jag tillbaka.. Hoppas jag iallafall.. Hoppas ni alla haft en bra Jul och en bra fortsättning.. Snart nyår! Gud.. Vad sent det är! Men fick iallafall säg...

Jag vaknar av att solen skiner i ögonen på mig. Jag kollar runt i rummet och ser det tända ljuset. - Fan! Sa jag lågt jag kunde eftersom jag inte ville väcka Jesper som sov. Jag släkte ljuset och klev upp ur soffan. Jag märkte att jag sovi...