- Jaha... Säger Jesper och kollar på mig.
GUD VAD PINSAMT! Jag kollar ner i bordet och jag känner en varm hand på min rygg.
- Du... Kan vi prata? Frågar han.
Jag nickar och vi går ut ur restaurangen. Jesper sitter kvar och jag ser hur han tittar ner i bordet och sedan tar upp sin mobil.
- Förlåt.. Jag.. Börjar han med.
- Nej... Abryter jag honom.
- Vad är det? Frågar han och tar mig i armen och drar mig närmare.
Lägg av! Säger jag och drar mig ur.
Jag går tillbaka in i resturangen. Jesper kollar på mig och jag säger att jag helst vill gå här ifrån. Han frågar varför men jag börjar bara gå. Han försöker komma ikapp och tillslut gick han brevid. Jag började gråta och han frågade gång på gång vad som hade hänt. Men jag svarade inte. För jag visste. Att han inte skulle förstå.
- Vänta. Stanna! Sa han och tog tag i min arm.
- Snälla sluta. Bad jag honom.
Han kollade på mig som om han försökte läsa mina tanker eller något. Sen släppte han min arm.
- Antingen berättar du vad som hänt. Eller så går jag! Sa han till mig och jag hör hur hans röst håller på att spricka.
- Snälla, Jesper. Bad jag honom.
- Förlåt. Jag överreagerade kanske lite. Sa han och kramade mig.
- Nej, vi är ihop och borde berätta allt för varandra. Sa jag och känner hur det brände ner en tår ner på min kind. Han tog bort den och tog mig i handen.
- Vi går hem. Sa han och log mot mig.

När vi efter ett tag kommit hem till mig märkte jag att ingen var hemma. Jag ringde mamma och hon berättade att dom stannade på ett hotell och tänkte sova där. Jag suckade men svarade okej. Jag frågade även om Jesper fick sova över och hon sa att det var lugnt. Vi sa godnatt och lade sedan på.
Jesper plockade upp ett gammalt foto på mig och honom. Han log.
- Du fick sova här! sa jag till honom och skrattade.
- Nice, men kommer du ihåg när vi tog det här fotot?
- Jaa...
- Det var den dagen då jag insåg att jag älskade dig. Sa han och log.
Jag log också.
- Villket sammanträffande! Sa jag skrattade.
Vi satte oss i soffan och jag satte på TV:n. Det var någon skräckfilm. Eftersom vi båda gillade skräckfilmer.
- Du... Har du märkt att mina ögon ändrar färg ibland? Frågade jag honom.
Han tittade på mig och sa sedan:
- Öh.. Nej.. Vadå? Brukar du ha linser? Frågade han och jag började skratta.
- Nej. Men imorse när jag kollade mig i spegeln så var mina ögon blå. Dom brukar ju alltid vara gröna.
- Uhm.. Nej.. Dom är ju blå. Svarade han och kollade på mig.
-VA!? skrek jag och tog upp min mobil för att kolla.
- Haha, nej! Jag skojade bara! Förlåt! Sa han. Men jag märkte att han inte kunde hålla sig för skratt. Helt plötsligt satt vi där i soffan och bara skrattade. Då insåg jag. Han kanske inte var så dum ändå. Många hade sagt att han var en player. Men.. Jag såg inga tecken på det eller något. Så. Jag valde att lita på honom. Jag kanske kommer ångra att jag säger det men. Ja. Jag litar på honom.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ni kanske undrar varför jag inte har skrivit något? Inte? Sluta läs! Har du undrat? Läs då vidare! Det är så att jag verkligen inte har orkat! Det känns som om ingen läser det här ändå så det känns onödigt att skiva något som ingen ändå kommer läs...

Förlåt att den kommit så sen men nu är den här iallafall! Kapitel 7! Jag gapade så stort att det kändes som om käken skulle gå av. Flickan jag sett stod nu drygt en halvmeter ifrån mig och kunde nästan känna hennes stinkande andedräkt. Hon ...

Jo! Jag har inte skrivit så mycket längre.. Vissa av er vet anledningen och vissa inte. Men nu är jag tillbaka.. Hoppas jag iallafall.. Hoppas ni alla haft en bra Jul och en bra fortsättning.. Snart nyår! Gud.. Vad sent det är! Men fick iallafall säg...

Jag vaknar av att solen skiner i ögonen på mig. Jag kollar runt i rummet och ser det tända ljuset. - Fan! Sa jag lågt jag kunde eftersom jag inte ville väcka Jesper som sov. Jag släkte ljuset och klev upp ur soffan. Jag märkte att jag sovi...

Jag sätter mig i soffan och känner mig helt skakig. Var det verkligen sant? Hade det där verkligen hänt? Jag ville bara sova och glömma bort allting precis då öppnades dörren. - Hallå?.... Vem är det?... Sa jag och kände att jag började gråta....