Jag vaknar av att solen skiner i ögonen på mig. Jag kollar runt i rummet och ser det tända ljuset.
- Fan! Sa jag lågt jag kunde eftersom jag inte ville väcka Jesper som sov.
Jag släkte ljuset och klev upp ur soffan. Jag märkte att jag sovit ganska bra faktiskt. Jag tog upp mobilen och jag märkte att min bästis Linnea hade ringt. Jag ringde upp henne och hon svarade faktiskt direkt.
- Hej! Sa jag och försökte att inte låta trött men när hon frågade om jag nyss hade sovit märkte jag att jag kanske inte var så bra på skådespel.
- Vill du följa med till stan? Frågar hon glatt.
- öh.. Visst.. Svarar jag och gäspar trött.
- Ok! Jag kommer till dig klockan tre. Sa hon och la på.
- Nehe. Inget hejdå! Sa jag tyst för mig själv.
Jag kollade på klockan.
- 14:38!! Skrek jag i huvudet.
Sen kom jag på en annan sak. Jesper. Hur skulle jag göra nu då! Jag klädde på mig ett par leggins och en fin liten klänning. Den var inte så lång men den var längre än en tröja så jag valde att kalla den klänning. Jag fixade håret och sen kom den stora frågan. Vad skulle jag göra med Jesper?
- Jag får lämna en lapp. Sa jag och log. En lapp!? Hur 60 - tal var inte det? Jag gick ut för att möta upp Linnea. Jag ville inte att hon skulle plinga på och väcka Jesper. Jag mötte henne redan när jag öppnat porten.
- Hej! Trodde jag skulle gå upp till dig! Sa hon och skrattade.
- Ja.. Men.. Jaja! Nu går vi! Sa jag och gäspade.
Vi gick ganska långt men det kändes som om det högst var en meter! När vi gick förbi ett träd stannade jag och stod som förstenad. Den magra blåögda flickan satt i trädet och kollade rakt in i mina ögon. Jag rös. Hon hade en såndär läskig känsla.
- Varför stannar du? Såg du en snygg kille? Sa hon och blinkade med ögat.
- Nej... Och förresten har jag ju redan kille. Lyckades jag få fram. Jag kollade på min kära vän som nu öppnar sin plånbok och letar i den som om hon var på väg att hitta guld. När jag kollar mot trädet igen var flickan borta.
- Vi.. Vi går.. Sa jag och jag kände mig lite illamående.
- Uhm.. Okej! Men du ser helt vit ut! Alltså mer än vanligt! Sa hon allvarligt.
Jag log. Hon säger alltid något i stil med "var din pappa en vit krita?" Eller "gillar solen inte dig?"
Jag kände att det vibrerade i fickan. Det var ett sms. Från Jesper.
"Jaha! Hejdå rå! Haha, Nee.. Älskar dig. Kom tillbaka snart. Xoxo"
Jag log. Han var så gullig!
Linnea drog mig i armen och jag kollade snabbt bak.
- VAD!? Skrek jag och när jag märkte att folk börja stirra. Började jag förstå...

Jag sätter mig i soffan och känner mig helt skakig. Var det verkligen sant? Hade det där verkligen hänt? Jag ville bara sova och glömma bort allting precis då öppnades dörren.
- Hallå?.... Vem är det?... Sa jag och kände att jag började gråta.
- Åh! Det är bara jag! Svarade Jespers gulliga röst och jag kände hur jag blev helt varm inom mig.
- Jag har en liten present till dig! Sa han glatt.
Jag gick upp ur soffan och när jag kommit till hallen räcker han fram en silver låda. Det var jätte fint!
- Tack! Kom! Vi ska öppna den tillsammans. Sa jag och skuttade in i vardagsrummet och satte mig på soffan igen. Han skrattade men följde efter. Det var en ganska liten låda. Men den var söt. Jag kollade på honom med förväntan i ögonen.
- Öppna då! Sa han och kramade om mig.
- Visst! Men det var ju det jag tänkte ju! Svarade jag och skrattade.
Jag tog tog sakta upp locket. Och där i lådan. Fanns det något som blänkte i ljusens sken från bordet.
- OMG! Den är superfin!! Sa jag.
Han log. Det var en liten silver ring med ett himmels blå kristall. Jag verkligen älskade den.
- Men... Varför? Frågade jag och kollade på honom.
- Vadå? Måste man ha en anledning? Sa han och skrattade.
- Haha, Ne... Svarade jag.
- Förlåt att jag bara stack sådär. Då såg ganska vit ut i ansiktet när jag kom. Hade det hänt något?
- Ja.. Men.. Men.. Stammade jag.
- Vadå?
Jag berättade allt från att han hade gått till att stolen hade varit varm.
- Oj! Och vilken film var det nu igen? Frågade han
- Det hände! Jag lovar! Svarade jag och kände mig lite ledsen över att han inte trodde på mig.
- Jag vet. Och jag är millionär! Svarade han och skrattade.
- Varför tror du mig inte? Frågade jag och började gråta igen.
- För att sånt inte händer i verkligheten! Skrek han.
Jag reste mig upp och gick ut i hallen. Jag gick tillbaka in och jag stog liksom på tröskeln mellan hallen och vardagsrummet.
- Jag bor här. Det är inte jag som ska gå! Snyftade jag.
- Skickar du it mig?! Frågar han argt.
- Ja! Ett förhållande bygger på tillit! Svarade jag och kollade ner i golvet eftersom jag var nära en såndär gråtattack.
- Förlåt. Svarade han och gick upp ur soffan för att krama mig.
- Det var inte meningen att det skulle.. Bli såhär. Sa han och kollade mig i ögonen. Han tog bort en tår från min kind och kysste mig lätt.
- Men.. Du.. Jag undrar fortfarande vad som hände där ute när vi var på Resturangen. Vem var han egentligen? Frågade han och tog min hand.
- Jo, det var mitt ex. Vill inte säga namn. Och han, var typ otrogen. Sa jag men kunde inte prata så mycket eftersom jag då skulle börja gråta igen.
- Aha.. Vem var den andra tjejen? Frågade han.
- Vilka och tjejerna! rättade jag
honom.
- Oj, hur många? Frågade han och drog med mig till soffan.
- Åtta. Svarade jag och satte mig ner.
- ÅTTA!? Skrek han.
- Japp. Åtta. Svarade jag.
- Du, jag skulle iallafall aldrig göra så mot dig! Sa han och såg riktigt allvarlig ut.
- Tack. Sa jag och log.
Han var perfekt. Det rös när jag tänkte det. "Kanske lite för perfekt"

Vi sitter i soffan och han håller om mig som om jag var på väg att dö eller något. Missförstå mig inte! Det var mysigt. Ibland kollade han på mig och log. Jag frågade inte varför eftersom det säkert skulle bli pinsamt. Varje gång han gjorde det blev jag helt varm i kroppen. Han var kär i mig. Han var min. Bara min. Det kändes så underbart. Han sa till mig att han var tvungen att göra en sak. Jag frågade vad men han bara log och gick ut i hallen. Han satte på sig skorna och gick. VAD VAR DET SOM HÄNDE EGENTLIGEN!? Jag fatta inte. Hade jag gjort något? Aja. Chipsen var slut så jag gick ut i köket för att hämta mer. Jag sjöng lite på en låt jag fick höra förra veckan. Kommer inte på vad den heter men den var bra. När jag kommer in i köket tappar jag skålen. OMG! Det sitter någon där. Jag backar men personen vänder på huvudet och vi får ögonkontakt. Det ser ut som en tjej men hon var väldigt blek. Hon hade kolsvart hår och hon var väldigt benig. som om inte har ätit på flera år. Vissa bantar men KOMIGEN! Hon började resa sig upp och gå imot mig. Men hon ramlar ihop och faller mot golvet. Hennes ögon kollar döende på mig och du upptäckte jag en sak. Hennes ögon var blå. Lika blå som mina hade varit imorse. Men på henne såg dom nog mer läskiga ut. Jag började gråta. Jag stängde ögonen och bad för mitt liv. Var det här min sista dag i livet? Jag menar jag var liksom bara 12! Vem var hon och varför var hon här!? Jag öppnade dom igen och då var hon borta. Hon bara försvann! Ja.. Typ som Jesper. Men honom hörde jag gå. Vart hade hon tagit vägen? Hoppa hon ut genom fönster!? Jag tände lampan och gick närmare platsen där hon hade suttit. Jag kollade ut genom fönstret. Nope. Där var hon inte. Jag lade min hand på stolen hon hade suttit på. Den var varm.

- Jaha... Säger Jesper och kollar på mig.
GUD VAD PINSAMT! Jag kollar ner i bordet och jag känner en varm hand på min rygg.
- Du... Kan vi prata? Frågar han.
Jag nickar och vi går ut ur restaurangen. Jesper sitter kvar och jag ser hur han tittar ner i bordet och sedan tar upp sin mobil.
- Förlåt.. Jag.. Börjar han med.
- Nej... Abryter jag honom.
- Vad är det? Frågar han och tar mig i armen och drar mig närmare.
Lägg av! Säger jag och drar mig ur.
Jag går tillbaka in i resturangen. Jesper kollar på mig och jag säger att jag helst vill gå här ifrån. Han frågar varför men jag börjar bara gå. Han försöker komma ikapp och tillslut gick han brevid. Jag började gråta och han frågade gång på gång vad som hade hänt. Men jag svarade inte. För jag visste. Att han inte skulle förstå.
- Vänta. Stanna! Sa han och tog tag i min arm.
- Snälla sluta. Bad jag honom.
Han kollade på mig som om han försökte läsa mina tanker eller något. Sen släppte han min arm.
- Antingen berättar du vad som hänt. Eller så går jag! Sa han till mig och jag hör hur hans röst håller på att spricka.
- Snälla, Jesper. Bad jag honom.
- Förlåt. Jag överreagerade kanske lite. Sa han och kramade mig.
- Nej, vi är ihop och borde berätta allt för varandra. Sa jag och känner hur det brände ner en tår ner på min kind. Han tog bort den och tog mig i handen.
- Vi går hem. Sa han och log mot mig.

När vi efter ett tag kommit hem till mig märkte jag att ingen var hemma. Jag ringde mamma och hon berättade att dom stannade på ett hotell och tänkte sova där. Jag suckade men svarade okej. Jag frågade även om Jesper fick sova över och hon sa att det var lugnt. Vi sa godnatt och lade sedan på.
Jesper plockade upp ett gammalt foto på mig och honom. Han log.
- Du fick sova här! sa jag till honom och skrattade.
- Nice, men kommer du ihåg när vi tog det här fotot?
- Jaa...
- Det var den dagen då jag insåg att jag älskade dig. Sa han och log.
Jag log också.
- Villket sammanträffande! Sa jag skrattade.
Vi satte oss i soffan och jag satte på TV:n. Det var någon skräckfilm. Eftersom vi båda gillade skräckfilmer.
- Du... Har du märkt att mina ögon ändrar färg ibland? Frågade jag honom.
Han tittade på mig och sa sedan:
- Öh.. Nej.. Vadå? Brukar du ha linser? Frågade han och jag började skratta.
- Nej. Men imorse när jag kollade mig i spegeln så var mina ögon blå. Dom brukar ju alltid vara gröna.
- Uhm.. Nej.. Dom är ju blå. Svarade han och kollade på mig.
-VA!? skrek jag och tog upp min mobil för att kolla.
- Haha, nej! Jag skojade bara! Förlåt! Sa han. Men jag märkte att han inte kunde hålla sig för skratt. Helt plötsligt satt vi där i soffan och bara skrattade. Då insåg jag. Han kanske inte var så dum ändå. Många hade sagt att han var en player. Men.. Jag såg inga tecken på det eller något. Så. Jag valde att lita på honom. Jag kanske kommer ångra att jag säger det men. Ja. Jag litar på honom.

30 minuter kvar tills han kommer. Jag känner hur det pirrar i magen när jag kollar på klockan. Tick tack, tick tack. Jag går in på badrummet och borstar tänderna. När jag var klar skulle jag kolla mig i spegeln. När jag plötsligt såg en sak. Mina ögon var inte gröna. Dom var blå. Verkligen turkosblå. Jag fick panik och satte mig ner på golvet. Jag väntade en stund och kollade mig i spegeln. Dom var gröna igen. Hade jag inbillat mig? Nej, det var så verkligt. Jag gick ut ur badrummet och satte mig ner i soffan. Jag hade säkert bara inbillat mig. Så måste det varit.
PLING PLONG! Hördes ett ljud från dörren. Jag sprang dit men stannade lite. Jag vill ju inte verka som om jag är desperat eller något. Jag räknar sakta till 3. 1... 2... Säger jag medans jag låser upp och öppnar dörren.
- Hej! Säger han och ler brett.
- Hej! Svarar jag och ler.
- Ska vi gå? Frågade han och tog min hand och lade den i sin.
- Visst. Svarade jag och började rodna.
När vi gått en stund kom vi fram till en liten restaurang. Jag frågade om vi skulle dela på pengarna men han log bara och svarade med att han skulle betala allt. Jag blev lite förvånad. Han brukar ju aldrig ha några pengar. Jag skrattade till och tänkte att han kanske frågat någon av hans kompisar om pengar. Han var gullig. Han var inte som någon annan kille jag träffat. Och hans läppar var som moln. Jag älskade att känna hans läppar tryckta mot mina. Allt han gjorde var.. Fantastiskt. Vi satte oss ner vid ett bord och efter en liten stund kom det fram någon som jobbade där och vi beställde.
- Är inte ni lite för unga för det här?
- Öh.. Nej.. Svarade jag.
Hon himlade med ögonen och gick till nästa bord. Vi såg på varandra och började skratta.
- Såg du vilken vårta hon hade på näsan? Frågade han och skrattade.
- Ja! Hon är säkert i hemlighet häxa. Svarade jag och log.
- Du är underbar. Vet du det? Frågade han mig och tog min hand och pussade den lätt.
- Tack. Svarade jag och kände att jag rodnade. Igen!! Han kan få en att känna sig så speciell.
- Oj. Hej! Hörde jag en röst säga.
- Öh.. Hej.. Svarade jag.
- Vem är du? Frågade Jesper och kollade fundersamt på personen.
- jo.. Jag är den här tjejens expojkvän. Sa han och pekade på mig.
SHIT!

Jag vaknar över att mamma stormar in på rummet.
- VAKNA!
- Vaad? Frågar jag medans jag i ett trött försök ta min mobil.
- Jag och Ivan (hennes nya kille) ska åka iväg så du får vara hemma ensam.
- Kunde du inte bara lämnat en lapp? Var du tvungen att väcka mig?
- Hmm... Jo.. Ja.. Men.. Jaja! Hej då!
- öh.. Hej då

När jag några timmar vaknar ordentligt går jag och äter frukost.
- Jaha. Så du vaknar nu? SÖMNTUTA! Säger en röst som jag känner igen tydligt.
- Jesper!! Vad gör du här!? Skrek jag och blev lite rädd för ett litet tag.
- Haha, hej babe! Sa han och log.
- Förlåt om jag skrämde dig. Sa han och såg bekymrad ut.
- Nänä! Det är lugnt. Allt är alltid lugnt när du är här. Sa jag och försökte få till en såndär "liten tjej håller sina händer och gör en skruv"
Han skrattade och det gjorde att jag blev helt varm i kroppen. Hans skratt var så underbart. Att han bara var min var något jag själv tyckte var helt underbart. Och hans leende. Oj. Jag ryser.
- Vill du kanske gå ut med mig på Lördag?
- Såklart! Svarade jag och log.
Han gick fram till mig och kollade mig på mig utmanande. Han kysste mig mjukt och tog tag i mina händer och hållde dom hårt och sen släppte han taget och sa:
- Jag kommer tillbaka om 1 timme.
- Okej! Sa jag och stängde dörren efter honom.
Wow!

Här kommer första kapitlet!

KAPITEL 1



- Jahop! Säger mamma och drar en lätt suck.
- Vad är det nu då? Frågar jag och gäspar trött.
- Min klocka är borta. Men oroa dig inte om det! Somna om du!
Så är det alltid. Mamma ska alltid råka glömma något. Som när vi skulle åka till det där badhuset och alla hade klätt på badkläder och skulle precis bada när mamma säger:
- Hehe.. Jo.. Nu är det så att. *host* vi får inte bada.
- Va!? Skriker vi alla i kör.
- Jo... Jag glömde köpa en såndär biljett. Hehe..
Som sagt så är mamma en riktigt glömsk dam. Visst. Hon såg ju ganska ung ut med sitt bruna lockade hår. Men kollar man på hennes klädstil ändrar man nog åsikt. Mamma var 26 men såg ut som om hon var 5.000 Suck. Modet är nog bara historia för henne. Mamma och pappa hade gjort slut redan innan jag föddes. Mamma hade berättat att han sagt att han inte var redo för att ha ett barn. Men abort var mamma inte riktigt glad över att göra så här är jag! En 12 - årig tjej med blont hår som hängde ner till bröstet. Jag hade haft rött hår när jag föddes men det ändrades när jag blev omkring 4-5 år. Jag har stora gröna ögon. Och som pippilångstrump.. FRÄKNAR! Många killar tyckte jag var söt men själv så var jag nog inte så stolt. Min hårfärg är väldigt annorlunda. Lite av håret var brunt och lite var blont. Mitt hår är väldigt tjockt och får väldigt lätt tovor.
Mamma hade fått en ny kille och vi skulle flytta. Jag ville inte flytta med tanke på att jag bott här hela livet men ville dom höra min åsikt? Nej! Det var bara klart. Så var det. Faktum med att jag måste börja i en ny skola. Jag som hade kämpat med mitt rykte här på Blombackaskolan och nu. Ska jag börja om? AHH!