Ni vet att jag inte riktigt gillar skolan och sådär men idag så hände något roligt. Jag vet!!! Äntligen liksom!!

Linnea: Jag måste göra klart det här.
Jag: Uhm... Ser det ut som att jag bryr mig?
Linnea: Nej... Men du måste hjälpa mig....
Jag: HAHAHAHAHAHHAHA!!! Herre Gud!!! Jag trodde du faktiskt menade att jag skulle tänka ut svaret till några fåniga svenska grejer!
Linnea: Jag är seriös...
Jag: Ärligt?
Linnea: Ja
Jag: Okej... Så... Vart ligger du?
Linnea: Här! *Pekar på en fråga*
*Jag börjar att tänka och säger sedan svaret*
Linnea: TACK!!
Jag: Mm...
Vikarie: Det är slut för idag!!
Linnea: KÄFTEN!
Jag: JAG RITAR FAKTISKT HÄR!!
*Alla i klassen börjar as garva medans dom plockar ihop*
Vikarie: Emma och Linnea!!!
Jag: Ja?
Linnea: KÄFTEN!!
Jag: Ta det lugnt
Linnea: Jaja
Vikarie: Ni måste faktiskt gå
Jag: EXAKT! Kom Linnea!
Linnea: Mm...
Vikarie: GÅ UT UR KLASSRUMMET!!
Jag: TA DET LUGNT KÄRRING!!
Vikarie: Jag är kille...
Jag: Är du?....
Linnea: HAHAHAHAHHAAHHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH
AHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAAHHAHAHAHAHAHAHHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!!!!!!!

Bild på Linnea
|
|
|
|
\/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ni kanske undrar varför jag inte har skrivit något? Inte? Sluta läs! Har du undrat? Läs då vidare! Det är så att jag verkligen inte har orkat! Det känns som om ingen läser det här ändå så det känns onödigt att skiva något som ingen ändå kommer läs...

Förlåt att den kommit så sen men nu är den här iallafall! Kapitel 7! Jag gapade så stort att det kändes som om käken skulle gå av. Flickan jag sett stod nu drygt en halvmeter ifrån mig och kunde nästan känna hennes stinkande andedräkt. Hon ...

Jo! Jag har inte skrivit så mycket längre.. Vissa av er vet anledningen och vissa inte. Men nu är jag tillbaka.. Hoppas jag iallafall.. Hoppas ni alla haft en bra Jul och en bra fortsättning.. Snart nyår! Gud.. Vad sent det är! Men fick iallafall säg...

Jag vaknar av att solen skiner i ögonen på mig. Jag kollar runt i rummet och ser det tända ljuset. - Fan! Sa jag lågt jag kunde eftersom jag inte ville väcka Jesper som sov. Jag släkte ljuset och klev upp ur soffan. Jag märkte att jag sovi...

Jag sätter mig i soffan och känner mig helt skakig. Var det verkligen sant? Hade det där verkligen hänt? Jag ville bara sova och glömma bort allting precis då öppnades dörren. - Hallå?.... Vem är det?... Sa jag och kände att jag började gråta....